under en sjukt seg dag men ändå mysig ;)

Jag har mått kass nästan hela dagen och hade feber undr natten så det har blivit en lugn dag!

Under dagen har jag mest slöat och träffat pappa en snabb runda och om tur är så är han hemma nu och dessutom sjukskriven fram till den 27:de, får väl se hur länge han håller sig från jobb under den tiden ;) *envis* 

Nu under kvällen har vi myst lite och Carla kom upp en runda sen kollade jag och baby på "This means war"
Den var sjukt bra och jag kan lätt rekomendera den :)

Nu blir det in i duschen och sen bara ta det lugnt så natti natti....

 

THIS MEANS WAR

Flyttade över detta inlägg från min förra blogg....

Tanken dök upp om dom som inte har något hem, av någon anledning har dom blivit hemlösa och troligtvis av personliga skäl eller missbruk av narkotika eller alkohol.

Hur mycket anhöriga än försöker få socialen att öppna ögonen så sitter dom på sina stolar och säger att allt blir bra men efter det gör dom ingenting åt problemet, varför?

I nästa stund sitter dom och klagar på att samhället ser ut som det gör och att det finns alldeles för mycket missbruk både bland barn och vuxna, är inte det lite dubbelmoral?

Socialen i fråga verkar tycka att det är för jävligt att samhället ser ut som det gör men ändå sopar dom det mesta under mattan för att dom inte ska få så mycket jobb att göra.

Om det hade varit en anhörig till dom hade dom reagerat och aggerat på samma sätt då eller dom hade gjort allt för att missbrukaren/den hemlösa hade fått ett liv som var värt att leva?

Det är tragiskt att se människor leva ett sånt liv när dom är värd ett bättre, dom kanske vill ha hjälpen men blir nekad den bara för att dom hittat på skit tidigare, är det verkligen rätt?

Det är väl inte så svårt att fixa fram ett hem till dom stackarna, göra så dom får mat på bordet, tak över huvudet med mera!?

Ber dom om hjälp så ge dom den chansen att bevisa att dom verkligen vill göra något åt sitt liv, sabbar dom chansen så är det upp till dom då har dom iaf fått en chans.

Skulle offret i fråga vara omöjlig och i fara för samhället eller sig själv så är det väl inte svårare att slänga ett LVM/LVU på personen?

Socialen verkar ju ha det så lätt med att slänga LVU på ungdomar men när det sen gäller äldre så blir det mer jobb, journaler med mera att gå igenom och då blir det helt plötsligt omöjligt enligt socialen.

Är dom slöa eller dom har bara tummen mitt i röven?

Med detta inlägget pratar jag av egen erfarenhet...

Jag fick ett LVU som 14 åring då dom satte mig på hem för att min mamma som är alkoholist inte kunde ta hand om mig då jag drog mig hemifrån för att slippa att se samt började imgås med fel folk vilket drog in mig bland droger, våld och kriminalitet, det LVU:et fick jag bara på 3 veckor och när jag väl flyttade hem igen så söp min mamma ännu mer och jag krävde ett LVM på henne vilket dom sa var svårt att fixa.

Polisen kom hem och hämtade henne flera gånger, hon var självmordsbenägen, satt i rättegång för mordförsök på sin egen dotter dvs mig, olaga hot, hot mot tjänsteman och kom in på psyk med 3,13 i promille.

Dom släppte hem henne då dom ansåg att hon var kababel att ta hand om sig, jag åkte personligen in till läkaren som skickat hem henne och skällde ut honom, frågade om han jobbade eller om han själv var intagen på stället för tänka kunde han inte.

Jag sa klart och tydligt att jag inte skulle lämna stället förrän dom tagit rätt beslut och sätta ett LVM på henne, efter många om och men blev jag utslängd och ringde polisen som fick komma hem och hämta mamma och kräva LVM på henne.

Dagarna gick och hon var på psyk i väntan på socialen beslut och efter mycket bråk och tjafs med dom så kom dom hem och sa att dom satt ett akut LVM på henne och att hon skulle flytta till Stockholm.

Ingen blev gladare än jag för beskedet men in genom dörren kommer två soctanter och två poliser och hämtar henne med handbojor då hon rymt från psyk, hon tittade på mig och sa till mig att hon skulle mörda mig när hon fick tag på mig och jag skrattade.

3 veckor för att sätta LVU men hela 9 år för att sätta ett LVM på min mamma som i dagens läge har åkt på återfall, supit sönder förhållande och hela familjen.

Kan säga att jag aldrig varit lyckligare än jag är nu, min älskade pappa har fått stå ut med mycket genom åren, han har jobbat röven av sig i utlandet för att kunna försörja familjen plus att han har varit som både mamma och pappa för mig.

Älskar min pappa över allt annat... Hoppas att socialen blir smartare genom åren och fattar snabbare beslut, så jävla svårt kan det inte vara