Efter att ha förlorat ett ex väldigt hastigt 2008 och inte bearbetat sorgen så är det något som sliter i mig varje dag även om det inte alltid syns utåt, sorg är något alla kommer uppleva någon gång i livet!

Sorg är de känslor och tankar som kan komma när man har varit med om något allvarligt som förändrar livet, som att förlora någon som stått en nära eller förlora något viktigt. Att sörja kan ta tid, men det hjälper en att komma vidare.

 

Sorg är en naturlig del av livet. Att sörja hjälper en att bearbeta och acceptera det som har hänt. Det gör man genom att låta känslor och tankar komma. Så småningom blir smärtan i minnena svagare.

Olika anledningar till sorg

De flesta har starka relationer med personer och saker omkring sig. Om man förlorar någon eller något som betyder mycket, innebär det att en relation avbryts och det blir tomt. Man kan sörja att en person som står en nära dör, eller ett älskat husdjur.  

Man kan också känna sorg av andra händelser som förändrar livet mycket. Det kan vara att någon man tycker om flyttar långt bort, att man själv måste flytta, att det tar slut med den man är ihop med, att ens föräldrar skiljer sig eller något annat. 

Om man har utsatts för ett övergrepp eller råkat ut för en olycka och skadat sig, kan man efteråt känna sorg över att man inte känner sig lika trygg eller lika frisk somtidigare.

Alla sörjer olika

Man kan sörja på olika sätt, och olika länge. En del gråter mycket när de har sorg, andra gråter inte alls. En del vill prata mycket om det som hänt, andra vill sörja för sig själva. Det finns inget rätt eller fel. Samma person kan sörja på olika sätt i olika personers sällskap.

Sorgen kan kännas olika beroende på vad som har hänt, och upplevelsen påverkas av vem man är, hur gammal man är och vad man har för erfarenheter, kunskap och personlighet. Vilket stöd man har omkring sig kan också spela in. 

Sorg visar sig inte bara genom att man blir ledsen och gråter. Ofta kan man också

• få svårt att koncentrera sig
• bli arg och irriterad
• växla snabbt mellan att vara glad, ledsen och arg
• bli jättetrött och känna sig helt slut
• sova sämre på nätterna
• tappa lust att göra saker
• få ont i kroppen
• börja äta mer eller mindre.

Det är vanligt att man blir arg. Man kan till exempel bli arg på den som dött för att man blev lämnad, på en läkare som inte kunde rädda personen som råkade ut för en olycka, eller på någon som man tycker beter sig opassande eller dumt.

Det är också vanligt att känna skuldkänslor. Till exempel kan man känna skuld för att man själv lever, när någon man känner har dött. Man kan även känna skuld för att man till exempel tänkt något dumt om någon som dött, sagt något dumt eller om man bråkat och inte hunnit göra allt bra igen.

Om någon har dött, är det vanligt att man pratar med personen och att det känns som om han eller hon fortfarande finns. Det kan ta lång tid innan man verkligen förstår vad som har hänt. 

Vad kan man göra för att komma över sorgen?

Även om alla sörjer på olika sätt finns det saker man kan försöka tänka på.

• Man kan behöva lugn och ro och ha möjlighet att tänka och känna efter i ensamhet. Men ofta känns det bra att vara tillsammans med någon, som en kompis eller familjemedlem som lyssnar om man vill prata. Det brukar vara jobbigare att vara ensam och bära sina tankar inom sig. Och även om man inte vill prata kan det vara skönt att ha någon hos sig som stöd.
• Om man orkar är det bra att försöka tala om för andra hur man känner. Man kan berätta om man vill prata eller inte och om man vill ha råd eller inte. Även om det ibland kan kännas som om ingen riktigt förstår en. Kompisar och andra kan ha svårt att veta hur de ska göra, och kommer kanske med konstiga råd eller undviker att prata om det man varit med om.
• Det kan också vara skönt att skriva ner sina tankar. Man kan pröva att skriva hur sorgen känns, när man är mest ledsen och när det känns lite bättre. Om någon har dött kan man skriva till den personen och förklara sina tankar och känslor.
• Att komma ut och att röra på sig genom en promenad eller träning kan göra det lättare att slappna av. Det brukar hjälpa om man känner sig rastlös eller orolig, har ont i kroppen eller svårt att sova.
• Det är okej att göra sånt som man tycker är roligt, och inte bara tänka på det sorgliga hela tiden. 

Att sörja kan ta lång tid

Att sörja kan ta olika lång tid för olika personer. Sorgen måste få ta sin tid. Man kan ha behov av att prata mycket och få stöd långt efter den sorgliga händelsen, samtidigt som andra kanske har kommit vidare eller börjar tycka att man också borde göra det.

En del av sorgen kan finnas kvar hela livet. Livet förändras och blir kanske aldrig likadant igen. Men sorgen förändras, och med tiden accepterar man det som har hänt. Man lär sig att leva vidare trots sin förlust och minnena gör inte lika ont som tidigare. Ofta delar man in livet i före och efter. 

Var kan man få hjälp?

Om man vill träffa och prata med någon som inte tillhör kompisarna eller familjen eller om det känns som om sorgen aldrig går över, kan man vända sig till en ungdomsmottagning, elevhälsan, studenthälsan eller en vårdcentral. Om det behövs kan den man träffar där hjälpa en att få kontakt med till exempel en kurator, psykolog eller läkare som är specialist på att hjälpa unga som har det jobbigt.

Om man vill prata med någon anonymt kan man ringa någon av de telefonjourer som finns.

Detta är hämtat på: http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Sorg/

Ångest

Vaknade imorse när klockan ringde, tyckte sängen var så otroligt skön så ville bara ligga kvar men visste att jag var tvungen att resa mig upp för att sticka till arbetsförmedlingen, fick brev av dom igår att jag skulle komma ner och fylla i papper då jag nu ska gå över till dagpenning pga min panikångest.

Känslan jag hade när jag vaknade var lugn men paniken kom smygandes när jag var på väg till arbetsförmedlingen, som vanligt fick jag gå en omväg dvs det hållet jag visste där fanns toaletter om attacken skulle bli värre.
Hann inte merän komma innanför dörren på ams förrän attcken slog med rätt i huvudet, jag skakade som att det var - 10 grader ute, blev blek, kände kramperna i magen och ville bara ut, sprang in på toa för att hinka i mig vatten och försöka andas ut och när jag väl kom tillbaka var mina papper framme och min handläggare tog in mig i ett rum då hon såg att jag var vettskrämd.

Väl inne på rummet pratade vi lite löst om vad som komma skall och jag ställde frågor angående brevet dom skickat till mig och det var inget skämt, dom skulle höja min inkomst om försäkringskassan tycker samma som arbetsförmedlingen :)
Dvs att jag kommer inte sitta utan pengar efter räkningarna är betalda och maten köpt utan jag kommer även ha en summa över så jag kan unna mig lite vilket bara gör mig glad.

Devon är iväg så jag passar på att blogga under tiden men nu hade jag tänkt mig ett varmt och härligt bad innan jag fryser ihjäl eller ska jag vänta?

Till en början vill jag bara säga att detta inlägg är kopierat från: http://panikangestattack.blogspot.se , den bloggen innehåller massa bra info om just panikångest och denna tjejen tycker jag personligen är sjukt stark som skriver om detta.
Jag själv har inte riktigt velat skriva om min diagnos panikångest innan då jag trott att ingen ska förstå och att jag är ensam om det men här har ni en läsvärd blogg! :)

Trevlig läsning....

Ni som lider av panikångest kommer känna igen er nu. Men för er anhöriga eller ni andra som kikar in här,
som lever lyckligt ovetande om hur det känns, att ha en panikångest-attack vill jag med det här inlägget
försöka förklara hur det känns. Hur panikångesten påverkar en och hur det försvagar en. Ni som lever 
lyckligt ovetande om hur det är att leva med den ständiga rädslan och oron - Skatta er lyckliga, för
det här är verkligen någonting som ni aldrig någonsin skulle vilja känna och uppleva. 

Från första vaken stund är den nu så bekanta känslan där. Ångesten. Den smyger sig på. Sakta men säkert.
Likt ett bakhåll attackerar den dig, när du minst anar det. Och då kan du inget göra. Du är maktlös inför din
ångest. Det är i alla fall så det känns. Och tro mig, man vill inget hellre än övervinna känslan. Man skulle ju
bara vilja slå ner jäveln, kasta känslan i golvet och resa sig. Man skulle verkligen vilja stiga upp ur sängen,
sträcka på sig och säga: Idag mår jag bra. Jag känner ingen ångest what so ever. Men det får tyvärr inte.
Ångesten förlamar en. Känslomässigt och handlingsmässigt. Man kan inget göra. Inför ångesten är man
 maktlös. Hur mycket man än kämpar. Hur mycket man än förnekar så finns den där, redan från morgonen.

Jag säger inte att dagen i och med detta är dömd att misslyckas! Absolut inte. Det kan, med god tur, bli
en riktigt fin dag. Men ångesten kommer inte att ge med sig. Den är närvarande hela tiden, hela dagen lång.
Det handlar bara om din egen relation till den. Klarar du av att lägga den åt sidan, så att du klarar av att
göra dina dagliga sysslor? Är du stark nog att för en stund tysta ner känslorna av ångest för att kunna
göra något viktigt och värdefullt? Det är upp till dig. Jag är hemskt ledsen, men man måste lära sig leva
med ångesten. Den kommer inte att lämna dig ifred, hur mycket du än önskar det. Det går inte att förneka.

Med panikångest kommer, förutom ångesten även känslorna av oro, rastlöshet, osäkerhet och stress.
Du kan inte slappna av. Aldrig. Inte en endaste stund, för du är hela tiden på din vakt. Beredd att ta till
kamp eller flykt då paniken smyger sig på. I bilen, i skolan, på jobbet, i affären, på bussen, i kön, i stan.
Även i ditt eget hem har du full kontroll, tror du. Du önskar att du har kontroll över varje situation. Men
när kontrollen slinker dig ur händerna kommer paniken. Som en blixt från en klar himmel, och du hinner
inget göra. Panikångesten slår till med full kraft och panikattacken smyger sig på. Hjärtat börjar slå allt
fortare, pulsen ökar, benen domnar, knäna ger efter och du bli yr. Du har tappar kontrollen, och du blir
galen. Du kommer antagligen att dö. Ja, det är så det känns. Livet rinner iväg. Andetagen blir allt tyngre
att ta, det känns som om luften tar slut. Du har varmt och kallt om vartannat, svetten kryper fram och
du upplever starka overklighetskänslor. Nu har du verkligen ingen kontroll över vare sig dig själv eller
situationen du befinner dig i. Tankarna snurrar, hela världen snurrar och du mår väldigt väldigt dåligt.

När trycket sedan lättar och synen inte är lika suddig längre skulle man kunna tro att det inte kan bli
värre. Men visst, så lätt slipper du inte undan. Du har just haft en panikattack och nu kommer genast
rädslan för en ny. När kommer du få din nästa panikattack? Oron, stressen, rädslan. Du är aldrig ensam
för dessa tre känslor är alltid med dig. Dagligen, hela dagarna. Det är så det känns. Och man är verkligen
livrädd. Man är livrädd för att leva med dödsrädd för att dö. Varje dag. Hela tiden. Så skratta inte bort
det när någon med panikångest säger att de är rädda, för de är verkligen det. Väldigt väldigt rädda. Kom
ihåg det. Och utsätt inte personer med panikångest för svåra situationer, de är kanske inte beredda på att
ta de steget ännu. Det kommer! Men låt dem för guds skull göra det i sin egen takt. Ingen vet hur det
känns förrän man själv varit där. Livrädd. Så kom inte och säg att du vet hur det känns. För det vet  du
inte. Inte om du aldrig varit där, kallsvettig och med pulsen skyhög. Försök förstå, och ge inte upp!

Hoppas inlägget gjorde nytta! Kom gärna med kommentarer och åsikter om detta.

vem som är ens riktiga vänner, när firandet av min 26års-dag kom var den en jävla massa som skulle komma men när dagen väl kom ja, då kom inte ens hälften.
Det är en sak om personen ifråga har sagt kanske och det sen visar sig att vederbörande har sitt barn just den helgen men fan inte som dom andra idioterna har betett sig gång på gång.

Jag har bestämt mig nu för att vara själv, göra saker jag tycker är kul och det innebär att jag inte kommer sitta hemma och vänta på att den och den ska komma och hälsa på som dom sagt några timmar tidigare.
Man märker hur folk har förändrats med tiden, tyvärr....

Förutom detta tråkiga så kan jag säga att jag är på ganska bra humör nu, jag kommer gå inför träning, familj, jobb och vänner nu dvs dom som inte spelar det falska spelet.
Tankarna har gått om vissa saker den senaste tiden och jag har lite beslutsångest än men jag ska nog komma på en lösning här med hehe ;)

Jag vet en sa som jag ska göra idag och det blir att börja färga håret eller rättaresagt slinga håret, jag saknar mitt blonda så tänkte slinga upp det till blont istället för att färga hela håret direkt, vad tror ni om det?

Förresten, en ganska kul sak till är ju att Linnea flyttat in i porten brevid och hon är så gullig och jävligt trevlig dessutom :)

Nej, nu ska jag försöka göra mig iordning så att jag kommer ner till stan när Devon är klar hos läkaren så ni andra får ha en bra dag så hörs vi kanske senare....

Bye bye

Den senaste tiden har jag upptäckt liksom många andra att jag är riktigt lättirriterad men jag vet inte varför vilket skrämmer mig, mitt humör har blivit värre nu än innan och dumma tankar dyker upp dag som natt.
Ikväll blev jag sjukt irriterad över att Devon skulle ner och hämta tvätten men ist för att ta upp tvätten som var torr så slängde han in en maskin till när det bara var 45 minuter kvar på tvättiden och endast en maskin funkade dvs trjorna som han kastade in är blöta än.

Han stack ner runt 20.00 och kastade in detta och det säger han först runt 01.00, kan lova att jag kokade och undrade hur fan han tänkte, han hade inte en tanke på att sticka ner och hänga upp dom heller utan han säger till mig att jag kunde tänkt på det.

- Hur fan ska jag kunna tänka på det när jag inte har en aning om att han slängt in det? (idiotas) Gahhh....

Kan man vara mer lättirriterad? hmm...

Kom upp med hunden för en liten stund sen samt torr tvätt men även blöta tröjor, satte mig vid datorn och satte igång Melissa Horn för av någon konstig anledning tänker jag på annat när jag hör vissa låtar med henne men kan lova att jag är irriterad än.

Blir snart sängen och kan lova att det kommer bli skönt så godnatt på er!

Folk tycker jag är konstig för att jag satt i juni månad och tjatade om att jag saknade hösten men nu är den ÄNTLIGEN KOMMEN och ingen är gladare än jag, det finns nog inget mysigare än att känna solen men samtidigt så tar dom kyliga vindarna över, trädens löv blir röda, gula och bruna, mörkret kommer tidigare och allt är så mysigt.

Hösten = Tända ljus, en bra bok, en kopp te och mysiga skumbad!!

Jag blir på riktigt bra humör under vinter-halvåret och gillar inte sommarvärmen så mycket, vissa tycker det låter skumt men jag kan lägga upp en bild så ni förstår vad jag menar ;)

 

Jag bara älskar detta :)
Den gyllene balansen mellan aktivitet och avslappning är inte helt lätt att hitta i livet.
Det är en konst att i vardagen också hitta det som ger en stunds vila och fylla på med positiv energi så det blir en bra balans mellan arbete, aktivitet och vila och det är just det som höstfärgerna hjälper till med när det gäller mig.
Devon tycker iofs inte att det är så kul när jag tjatar om hur underbart det är då han tycker jag är lite knäpp men det bjuder jag på.
Nu blir det att ta det lugnt och vänta på att Linnea hör av sig igen samt att Agata kommer upp en runda med sin son så ha nu en underbar dag allihopa och glöm inte att njuta av detta underbara höstväder ;)